SE&HÖR ljuger hela tiden - men det är helt ok

Att skvallerpressen tänjer på sanningen är ju ingen nyhet precis. Men ljuger de verkligen?

För att ta reda på detta gick jag igenom ett års utgivning av Se&hör. Syftet var att se om och hur ofta de ljuger på sitt omslag jämfört med artikeln inne i tidningen. Resultatet var nedslående. I mer än hälften av alla utgåvor var det en, eller ofta flera, direkta lögner på omslaget. Då har jag inte räknat tvetydiga formuleringar, spekulationer eller om ett påstående avslutas med ett frågetecken t ex. Jag har bara räknat rena lögner.

Några exempel;

”Bettan lämnar sin man”
I artikeln får vi veta att Bettan gör en krogshow i Göteborg. Hon lämnar alltså sin man när hon åker till jobbet.

”Lena PH flyttar hem till Måns, Kajsa visste ingenting”
Sanningen i artikeln var att Lena PH flyttar till samma stadsdel. Ganska naturligt eftersom de har barn gemensamt.

”Robert Wells talar ut om separationen”
Artikeln handlar om att Robert dementerar det påstådda ryktet.

Exemplen är som du förstår otaliga. Kanske skulle kunna bli en bok…

Detta ljugande kan ju tyckas förfärligt men min slutsats är att läsarna vet att Se&hör ljuger men tycker det är ok. Eller kanske är det tom själva poängen. Det är kittlingen på omslaget i kombination med den förlösande sanningen i artikeln som är hela grejen.

Rubriken- "Nämen är det sant, helt otroligt"
Sanningen – "nä, jag trodde väl det. Det var ju för väl"

Det fungerar ungefär som en film med ett lyckligt slut. Gammal klassisk retorik a la Dickens. "Make them cry, make them wait, make them laugh". Det är underhållning och lögnen är inte längre någon dödssynd utan snarare något som gör livet lite roligare.